Domstolsavgörande med betydelse för gränsdragningen mellan handelssjöfart och nöjessjöfart

Stockholms TR 24 mars 2010 mål B 20482-09 (Lovisa)

Anders W är styrelseledamot och firmatecknare i ett sjötransportföretag, registrerat som ägare av båten Lovisa, vilken Anders W använde för att transportera sig och sina verktyg till olika bryggor som han bygger och arbetar med.

Med fartyget brukade han släpa en större arbets­plattform som han använde vid arbetena. Han förde ingen journal över arbetstid ombord och var, såvitt detta referat angår, åtalad för brott mot lagen (1998:958) om vilotid för sjömän.

Anders W hävdade att hans fartyg inte var ett handelsfartyg och att lagen inte var tillämplig.

I den nämnda lagens 1 § anges lagen tillämplig på:

• ”sjömän anställda för fartygsarbete på svenskt fartyg”,
• samt några andra kategorier som inte kan anses tillämpliga.

Tingsrätten frikände Anders W för ansvar ”med hänsyn till de uppgifter om båtens användningsområde m.m. som Anders W har lämnat”.

Domen är inte överklagad.

Professor Hugo Tibergs kommentar till domen

Sjöfartsverket har använt en ytterst vidsträckt tillämpning av begreppet han­delssjöfart vid tillämpningen av en rad lagar om sjösäkerhet. Eftersom Sverige dessutom har utvidgat sjösäkerhetskonventionen SOLAS’ tillämpning till att omfatta fartyg med en dräktig­het under 300, har en rad domar fällts som varit klart illa anpassade för mindre fartyg.

Tillämpningsområdet för den aktuella vilotidslagen omfattar i princip endast anställda, och att något anställningsavtal inte åberopats eller ens påståtts föreligga för Anders Ws funktion som befälhavare för Lovisa.

Frikännandet förefaller emellertid inte att vara grun­dat på den omständigheten utan hänsynen till ”båtens användningsområde”.

En tidigare praxis enligt vilken sjöfartsverket hävdat att användande av ett fartyg för transport av egna verktyg till en arbetsplats skulle innebära handelssjöfart verkar numera att ha övergivits, vilket detta rättsfall tycks bekräfta. Praxis har därmed blivit mer i överensstämmelse med vad som anses gälla för yrkesmässig landsvägstrafik enligt Högsta Domstolens dom NJA 2004 s. 385, där HD uttalar:

”För att det skall vara fråga om yrkesmässig trafik krävs att bilen ställs till allmänhetens förfogande i sådan omfattning att den kan anses vara systematiskt utnyttjad för förvärvs­ändamål”.

Även om detta kriterium skulle anses tillämpligt, borde som sagt detta speciella åtal falla på grund av att den åberopade lagen endast gäller för anställningsförhållande.